Om du läst sidan om ackordläggning så vet du att man kan spela andra färgningar än de som står på papperet med låten du ska till att spela. Hur ska man då veta vilka toner man kan lägga till ett ackord? Jo, om du känner till vilken skala som hör till ackordet så vet du också vilket "förråd" av toner du kan färga ackordet med. Cmaj7 exempelvis, skrev jag att man istället kan spela Cmaj9, C6 eller C69. Skalan som hör till Cmaj7 är den joniska, och om du lägger de alternativa ackorden ovan så ser du att alla tonerna kommer från den joniska skalan.

Kan man bara dra till med några toner ur skalan för att färga ackorden, undrar du kanske. Nja, om du tittar på vilka toner som ingår i Cmaj7 + alternativackorden så ser du att alla toner utom F används i ackordläggningarna. Lägg ett C-durackord med vänster hand samtidigt som du spelar tonen F med höger hand. Det låter inget vidare, eller hur? Det beror på att tonen E, tersen i ackordet, och tonen F ligger en halv ton, eller en oktav och en halv ton för att vara korrekt, ifrån varandra och därför låter det dissonant.

Om du ska spela en II-V-I-progression i C så kan du alltså använda toner från den doriska skalan, eftersom den ligger på skalsteg II, till ditt Dm9-ackord. Likaså använder du den mixolydiska skalan för att få färgningarna till V-ackordet G13, eftersom den skalan ligger på femte skalsteget. Du hittar alla de vanliga färgningarna i skalorna som hör till ackorden du spelar.

Precis under den här texten finns de sju skalorna som kallas kyrkotonarterna. Gemensamt för dessa är att skalinnehållet är samma för alla skalor, de börjar bara på olika toner. På piano är detta extra enkelt, skalorna innehåller nämligen bara vita tangenter. Längst till höger på varje notexempel ser du vilket skalsteg i förhållande till den vanliga durskalan (den joniska skalan) skalan börjar på. Happy scaling!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dimskalan är inte lika vanlig som kyrkotonarternas skalor. Det som utmärker en dimskala är att den är symmetrisk. Den består av varannat halvt och helt tonsteg. Det finns två olika typer av dimskalor: den som börjar med ett halvt tonsteg och den som börjar med ett helt tonsteg. Den förstnämnda används inte till dimackord utan till dominantackord med ren eller sänkt kvint och sänkt nona, exempelvis C7b9. Den andra skalan spelar man på dimackord.

Det fräcka med dimskalan är att man bara behöver lära sig tre olika, sedan upprepar den sig. Låt mig visa: Om du lär dig spela dimskalan i C så kan du den automatiskt i Eb, Gb, och A också, eftersom dom innehåller samma toner. Du behöver alltså bara lära dig dimskalan i C, C# och D för att du ska kunna den i alla tonarter. Förstår du? Jaså inte? Okej, gör så här: Lägg ett C7b9 och spela dimskalan i det översta notexemplet (halv-hel...). Lägg nu ett Eb7b9 och spela samma dimskala fast från tredje tonen (D#). Det funkar fint, eller hur? Gör samma sak med Gb7b9 och A7b9. Eftersom varje dimskala funkar i fyra tonarter och det finns tolv tonarter totalt, så räcker det alltså med tre olika dimskalor för att täcka upp alla tonarter. Smart!

Som om det inte vore nog med detta så kan du med dina nya kunskaper spela den andra dimskalan också. Titta på det andra notexemplet. Som du ser så innehåller skalan för Bb-dim samma toner som skalan för C7b9. Och inte bara Bb-dim utan även Db, E och G-dim. Du kan alltså genom att lära dig dimskalan i tre tonarter använda den på 24 ackord. Inte illa!

 


 

 

 

Den pentatoniska skalan är en väldigt vanlig skala inom jazz, blues, pop, rock, funk etc. Lyssna och titta på exemplet under. Skalan består endast av två intervall: stor sekund och liten ters. Avsaknaden av halvtonsteg som finns i de vanliga dur- och mollskalorna gör att skalan låter öppen och inte som ett vanligt rabblande av skaltoner när man spelar den. Du kan tänka att en pentatonisk skala är uppbyggd av steg 1-2-3-5-6 av en vanlig durskala.

Om du spelar en vanlig pentatonisk skala men börjar på den femte tonen i skalan, får du en mollpentatonisk skala. Den mollpentatoniska skalan är snarlik den s.k. bluesskalan. Det som skiljer de båda skalorna åt är att blueskalan har både en förminskad och en ren kvint (A C D Eb E G). Om du tittar på de båda skalorna ser du att de innehåller samma fem toner. De dur- och mollpentatoniska skalorna funkar på samma sätt som parallelltonarter: C-durs parallelltonart är A-moll och ligger en liten ters ner.

 


 

En bra teknisk övning för pentatoniska skalor är den som finns här under. Den bygger på att man spelar de fyra första tonerna i C-pentatonisk skala, sedan börjar man på andra tonen i skalan och spelar fyra toner uppåt, och sen den tredje tonen i skalan o.s.v. i två oktaver. Sedan flyttar du upp till C#-pentatonisk och spelar nedåt enligt samma princip två oktaver där byter du till D-pentatonisk och spelar uppåt. Övningen slutar när du har spelat H-durs pentatoniska skala. Övningen under är nästan likadan som den första, med skillnaden att du börjar på ditt höga C och spelar nedåt. På så vis lär du dig alla pentatoniska skalor både uppåt och nedåt. Bra va?

 

© Pianoskolan 2000-2001