När man ska kompa t ex en blåsare som spelar solo, använder man sig ofta av walkingbas. Innebörden av ordet walkingbas är att basen inte ligger still på grundtonerna, utan vandrar i halvnoter, fjärdedelar eller åttondelar över ackorden. Det som är så bra med walkingbasen är att den hela tiden för låten framåt, vilket skapar ett driv som gör att låten inte stannar upp. Teknikerna för att spela walkingbas är många, och jag tar upp ett par av dessa här på sidan.

Det första exemplet nedan bygger på att man spelar grundtonen på första slaget och kvinten på andra slaget. Kvinten i ackordet fungerar som en ledton till nästa ackords grundton eftersom den ligger en halv eller hel ton därifrån. Lyssna och njut!

 
I nästa exempel spelas tersen som den andra tonen i varje ackord. Detta ger också en fin ledtonseffekt. Walkingbasen förstärker här ackorden eftersom den bekräftar att det är ett dur- eller moll-ackord varje gång den spelar tersen.

 
I snabba tempon måste man ibland spela åttondelswalking, och då räcker det ju inte med bara spela kvinten eller tersen i ackorden. Jag avråder verkligen från att spela snabb walking med grundton-ters-kvint-tersbas då dansbandsvarningen är hög. Vad man kan göra är att använda sig av kromatik för att få jämna åttondelar i hela takten. Titta på första takten. Basen börjar på grundtonen och går sedan ner till kvinten och tersen. Tersen är Eb och nästa ackords grundton är F. Genom att då spela kromatiskt Eb-E-F får man en bra och ledande walkingbas. Vi har nu använt oss av ackordtoner plus kromatik. En annan lösning är att spela skalan som hör till ackordet och komplettera med kromatik. Titta på de två sista takterna. Basen går från grundtonen A ner till nästa grundton, D, genom den lokriska skalan för att sedan vandra uppåt till G:et i nästa takt med hjälp av ackordtoner och kromatik.


Lyssna på jazzskivor efter walkingbas och jämför med "vanligt" basspel. Planka basgångar och lägg märke till hur basisten använder sig av kromatik, ackordtoner och skalor i sitt spel. Möjligheterna är lika många som det finns basister.

 

© Pianoskolan 2000-2001